Det finns stunder i en relation då man bara kör på. Jobb, vardag, matlådor och små bråk om disk eller tider. Man tänker att det löser sig, att det bara är en fas. Men ibland fastnar man. Man pratar mindre, missförstår varandra mer och det där självklara samspelet blir lite skört.

Så var det för oss i vintras. Vi älskade varandra, men något hade liksom tappat farten. Vi pratade om allt – utom det som faktiskt kändes. Till slut sa min sambo: “Ska vi inte prova parterapi?” Jag var tveksam först, men något inom mig kände att det var dags.

Vi hittade en terapeut i Luleå som specialiserat sig på relationer. Det kändes tryggt redan vid första mötet. Ingen dömande ton, bara lugn och nyfikenhet. Hon ställde frågor som jag aldrig tänkt på tidigare, och plötsligt förstod jag saker jag inte sett förut.

Att våga prata om det svåra

Jag trodde att parterapi i Luleå mest handlade om att lösa konflikter, men det var mycket mer än så. Vi fick prata om våra behov, om vad vi längtar efter och vad vi saknar. Det var både skönt och jobbigt.

Terapeuten hjälpte oss att se hur små saker i vardagen kunde växa till stora problem. Hon lärde oss att stanna upp innan irritationen tog över. Jag minns särskilt en gång när hon bad oss beskriva hur vi visar kärlek. Vi insåg då att vi gör det på helt olika sätt – jag genom att planera och fixa, han genom att vilja umgås och prata. Bara att förstå det förändrade mycket.

Det bästa med parterapi är att man får ett utrymme där båda blir hörda. Ingen tävling, inget skuldbeläggande. Bara ett försök att hitta tillbaka till varandra. Jag märkte hur vi började lyssna mer, även hemma. Samtalen kändes lugnare, mer ärliga.

En investering i kärleken

Efter några månader kändes relationen faktiskt annorlunda. Inte perfekt, men starkare och mer verklig. Vi började hitta tillbaka till det där lilla – skratten, värmen, tryggheten. Det handlade inte om att förändra varandra, utan om att förstå varandra bättre.

Jag tror många drar sig för att söka hjälp, kanske för att det känns som ett misslyckande. Men för mig blev det precis tvärtom. Det var ett sätt att visa att vi bryr oss, att vi vill fortsätta.

Parterapi i Luleå blev vår nystart. En chans att stanna upp, andas och bygga något nytt tillsammans. För ibland behöver man hjälp utifrån för att hitta hem till varandra igen.